Busy, busy, busy...

Det har verkligen varit fullt upp under veckan. Tre reportage. Alla för Realtid.se. I måndags var jag i Wimbledon och intervjuade tennislegendaren Stan Smith och en framgångsrik svenska, Lena Björck, som har ett cateringföretag. Det är kul att vara London korrespondent eftersom det finns ett stort antal svenska och framgångsrika entreprenörer här. Anna Mosesson är ett bra exempel. Hon skriver kokböcker, är med på TV och driver en svensk restaurang "Upper Glas" i Islington. Restaurangen är hur mysig som helst och jag rekommenderar verkligen Londonsvenskar, som kanske saknar Sverige, att kika in.

I onsdags intervjuade jag Jonny Engström (se bild) som är en kändisfrisör i Storbritannien. Och en mycket duktig sådan. Han klippte mitt hår och jag var en oerhört nöjd kund. Nu när jag har hittat en bra frisör, får jag se till att klippa håret var åttonde vecka....och inte låta det växa vilt!

Igår var jag riktigt hjälpsam...jag erbjöd mig att sitta inne i en väns lägenhet en hel dag för att ta emot ett paket. Ja, det skulle egentligen ha varit mellan 10.30 - 12.30 men brittiska kurirer kan man aldrig lita på. Är det likadant i Sverige? Här i England tar kuriren all tid i världen på sig och man måste snällt sitta och vänta på att de ska behaga dyka upp. Det är ingen som ringer och säger att kuriren är försenad. Som tur är kan jag jobba hemifrån. Men andra stackare måste ta ledigt från jobbet en hel dag....bara för att sitta hemma och vänta på kuriren. Ibland levererar företagen inte heller till en annan adress. Visst de kan leverera paketen till en upphämtningscentral som ofta lokaliserade i industriområden. Dessa är dock inte alltid lätta att ta sig till. Jag har ju ingen bil. Hade det inte varit lättare ifall kuriren levererat varan under kvällstid eller hållt sig till den utsatta tiden?

Idag tar jag det lugnt. Skriver fakturor och letar efter nya och intressanta uppslag. Ibland letar jag inte bara efter uppslag åt mig själv utan också åt en brittisk pressfotograf, Chris, som tack för att han har hjälpt mig att bli en bättre fotograf!

ps. Varför tar redaktörer ledigt så länge under sommaren?

Bomber i London

Aftonbladet säger att London är en stad i skräck. Men det stämmer inte. Här flyter livet på som vanligt. Men det säljer förstås inga tidningar. De vill att London ska vara en stad där rädda människor sitter hemma och väntar på nästa terrordåd.

I Storbritannien råder mer ilska än rädsla. Och GP:s korrespondent, Per Nordangård, rapporterar riktigt att det inte finns något tecken på panik.

Igår var jag och plåtade på Borough market i London eftersom jag ska skriva om Anna Mosessons karriär för Realtid nästa vecka. Hon har ett stånd på marknaden, en restaurang "Upper Glas" och har varit med på brittisk TV flera gånger. Idag har jag fördrivit tiden med att städa mitt rum och organisera min nästan fullbokade arbetsvecka. Och jag har skickat en del email.....

Nu har jag skrivit klart en artikel om hur London snappar upp svenska talanger (inom modebranschen). Det är fascinerande hur många duktiga svenska modeskapare det finns i London. Det bara kryllar av dem. Igår intervjuade jag designduon Jojo & Malou (se bild), som det går oerhört bra för. Nu har till och med kändisar börjat att ha på sig deras kläder. Sophie Ellis-Bextor är en. Amy winehouse är en annan. Och nu har Jojo & Malou, från Kungsbacka och Borås, börjat få inbjudningar till kändispartaj. Kul!!!

"Hemma" i Forest Hill (sydöstra London) fick Imogen panik då telefonen ringde.
-Kan inte du svara? Ifall det är Gabriel, säg att jag inte är här!

Jag svarade. Och det var Gabriel. Han lät som en (mycket) äldre man med en tysk brytning. Men han lät sig nöjas med att jag skulle hälsa Imogen att han hade ringt. Hm. Imogen har inga planer på att ringa honom. Tydligen träffades de på en teater eftersom han "såg så ensam och gammal ut". Imogen, som den vänliga själ hon är, gick fram och började prata med honom. Det slutade med att de gick på teater tillsammans, där han sa:

-Varför flyttar du dig inte närmare mig....

Imogen, som satt i stolen, bredvid tyckte att det var nära nog. Och frågade ifall han hade dolda motiv med att gå på teater tillsammans med henne.

-vad menar du?
-ja, du vet...., sade Imogen.
-nein, jag vet inte vad du menar, log Gabriel.

Japp. Så tog den vänskapen slut. Men det kanske inte hade någon grund att stå på, iallafall.

Kontakt...

Nu har jag äntligen fått tag på en skotsk professor som jag har försökt intervjua sedan början på juni. Det kommer att bli en notis om plötslig spädbarnsdöd för Forskning & Framsteg (FoF). Att skriva om vetenskap är onekligen intressant eftersom man lär sig så mycket. Det finns en hel uppsjö av forskare runt om i världen, med intressanta projekt, som ingen skriver om. Jag har skrivit fem notiser för FoF men jag hoppas att det blir fler!

Annars kommer jag att fortsätta att skriva om modeskapare! Att vara journalist är verkligen omväxlande!

Idag var jag ute och fikade men en kompis, Imogen Woods. Vi försökte komma fram till hur hon bäst lanserar sin karriär som skådespelerska. Först av allt behöver vi finna en agent....och det finns hur många som helst i London. Men det finns också stenhård konkurrens från tusentals andra skådespelare.

Efter fikat tog jag tunnelbanan till Bethnal Green för att intervjua en svensk designer, Daniel Ivarsson. Det kommer att bli en riktigt intressant och kul artikel! Dessutom plåtade jag Daniel som var oerhört tålmodig. Ni ser resultatet ovan!

Äntligen fredag...

Vad skönt att det är fredag....jag känner mig oerhört trött idag. Det har varit en lång vecka med photoshoot på London Zoo, diverse intervjuer med svenskar i London och otaliga försök att sälja idéer. Vissa lyckades, andra inte! Jag ville skriva om Pehr G Gyllenhammars tal på handelskammaren i London. Men affärstidningen jag normalt skriver för backade ur. Kanske nästa gång.

Just nu sitter jag och filar på en artikel om en svensk modeskapare i London som skall in i GP under nästa vecka. Kul! Måste bara få tag på killen eftersom jag behöver plåta honom.

Jag har ringt en massa samtal idag. Bland annat hade jag en telefonintervju med en annan svensk designer i London.

Lite om mig själv....

Jag är en svensk frilansjournalist (och fotograf) bosatt i London sedan två år tillbaka. Men jag har bott i Storbritannien under tio års tid och känner mig som hemma här. Under det senaste året har mitt skrivande tagit ett oerhört stort steg framåt med frilansuppdrag för bland annat Göteborgs-Posten, Red Tee (golftidning), Forskning & Framsteg & Realtid.se.

Det är urkul att skriva och komma på nya idéer. Och att dessutom få lov att plåta samtidigt gör inte saken sämre.